Gentrifiering

English version can be found here.

Innehållsvarning: ojämlikhet och våldsbrott

Tiden är kommen. De är innanför våra dörrar, invaderar våra hem. De kommer slita. De kommer bryta. De kommer förstöra. Och vi har banat vägen, ödmjukt överlämnat oss åt deras angrepp. Och med tiden kommer de bygga upp. Vår hyresvärd har påbörjat renoveringar, så nu tycker jag att vi kan prata om gentrifiering.

Jag vet inte om du vet vad det är för något eller inte. Kanske har du hört talas om det och har en vag idé. Allt det här är förenklat förstås, och orsakerna kan variera väldigt. Kortfattat är det en process där man gör ett område rikare, ”finare”, eller mer ”gentilt” (gentil → gentrifiering, och ja, jag vet är derivationen är mer komplicerad än så). Storföretag och deras klientel flyttar in och ekonomiska värdet på området går upp. Brottslighet och fattigdom brukar gå ner samtidigt. Det kommer troligtvis bli mindre nedskräpning och området kommer se bättre ut.

”Det låter ju bra!” hör jag dig säga. Och ja, det definitivt bra saker som händer här, men du kanske har noterat att jag i alla fall försökte ha en cynisk ton kring det. Jag blir inte överlycklig här direkt.

”Men vänta lite”, kanske du säger, ”hur är det här en dålig sak?” Jag är glad att du frågade! Vi tar det från början. Gentrifiering är en sak som händer naturligt när städer växer och ekonomin frodas. Man kan inte riktigt stoppa det. Människor vill leva nära rikedom och handel. Det är där jobben och den bästa shoppingen finns. Och de rikaste bland oss har störst medel att få det att hända, så områden närmare centrum brukar ha fler dyra och lyxiga hem, och de lokala butikerna brukar tillgodose de kunderna. Områdena runt om och förorterna brukar hemmen för de mindre rika och de lokala företagen brukar vara anpassade för de med mindre pengar. Självfallet finns de förorter och grannskap som är mer överklass än andra, men även där är rikedom koncentrerad till de områdena.

Än så länge kanske detta inte är särskilt förvånande. Men intressanta saker händer när staden och/eller dess rikedom växer. Då kommer områden av lägre klass liksom ”levla upp”. Fördelningen av rikedom kommer ändras, och den ”upplevlingen” heter gentrifiering.

”Yay! Mer rikedom till fler människor!” Men inte så fort. Vi kan titta på vad som händer med ett exempel:

• Familjen Ason fick just en stor befordran och vill flytta till ett finare hem. Det finns inga tillgängliga i centrum, så de vidgar sina vyer. De hittar hem i grannskap X som är nyrenoverade eller nybyggda och ser perfekta ut. Levnadskostnaderna kommer stiga, men de har mer pengar nu, så det är okej.

• Familjen Bson har bott i grannskap X länge. De har lågbetalda jobb, men har alltid klarat sig. De engagerar sig ofta i lokala aktiviteter och känner sig som en del av en gemenskap. Men på senaste tiden har fler hus byggts och fler hem renoverats. De har tittat på kostnaderna för dessa hem och blivit chockade över hur mycket dyrare de är jämfört med deras. Under de lokala aktiviteterna så har de också märkt att flera ansikten saknas, folk som sagt adjö och flyttat. När fler människor har flyttat in dessa nya hem har Bson också jämrat sig över nedstängningen av flera lokala företag som det inte gick så bra för längre. I deras plats har nya butiker öppnats, men ingen i familjen verkar vara särskilt intresserad av dem eller tycker att deras erbjudanden är för dyra ändå. Nu har de fått en notis från hyresvärden om att deras hem ska renoveras för ett stambyte. Som en bonus kommer de även få nya badrum och kök. Självklart kommer hyran höjas också. När de läser detta får Bson en sjunkande känsla i magen.

Gentrifiering är en oundviklig effekt av tillväxt, men om man låter de gå okontrollerat kan det splittra gemenskaper, döda lokala företag, och förstöra liv. Som med de flesta saker så är det de fattiga som får betala för det.

I vårt fall så vill hyresvärden göra ett stambyte och göra om badrum och balkong. De bestämde sig för att göra detta efter att problem med brottslighet i området nådde en topp för några år sedan. Två unga män, pojkar egentligen, sköts till döds utanför vårat hem i en drive-by. Båda var involverade i en kriminell organisation som kretsar kring en särskilt familj och morden var en hämnd för tidigare mord, och de var inte de sista. De var däremot de sista här eftersom polisen klev in och gick hårt mot organisationen, vilket resulterade i att de blev arresterade eller utspridda över staden och landet. Polisen gjorde ett bra jobb som löste situationen (förutom för hur de behandlade en del av oss som bor här. Jag tvivlar starkt på att jag någonsin bjuder in en polis i mitt hem igen), och till en början gjorde även hyresvärden det. De byggde om det omedelbara området för dubbelmordet så det inte alls såg ut som det gjorde innan, vilket gjorde det möjligt för de anhöriga till offren att behandla sin sorg bättre och gå förbi utan att behöva bli påminda om deras förlust och bryta ihop varje gång.

Men sedan bestämde hyresvärden sig för att renovera hela grannskapet. Det här är en gissning, men jag tror att anledningen är tvåfaldig. De ville reparera till rykte av att ha ett sådant här ”dåligt” område. Och de ville gentrifiera området för att få in mer pengar på hyra. Visst, rören är antagligen gamla och stambytet behövs nog, med de kunde gjort långt mindre för att åstadkomma det. När de lade fram sina idéer så fick de stor kritik av Hyresgästföreningen för att det skulle leda till att en stor del av hyresgästerna inte skulle kunna betala sin hyra. Förhandlingarna var hårda och utdragna. I slutändan får vi en månad utan hyra och sju år av oförändrad hyra, vilket är härligt. Men det får mig att tänka på vad som händer efter de sju åren har gått. Om tio år, hur många kommer ha tvingats att flytta? Kommer alla kunna hitta nya hem i tid när vi har en bostadsbrist i landet? Kommer alla kunna behålla sina jobb efter flytten? Många små butiker kommer antagligen ersättas av inte bara nya, men även av storföretag. Och hur många vänskapsband kommer klippas av distans?

När det kommer till min egna familj är jag inte särskilt orolig. Vi har planer och kommer antagligen kunna hantera detta fint. Vi är inte särskilt folkliga av oss. Våra vänner bor lite överallt och vi åker för att träffa dem. Men jag ser en hel del samlingar utanför våra fönster. Stora släkten som firar olika saker. Där finns musik, mat, skratt, och alla möjliga trevliga saker. Kommer det vara borta om tio år? Hur är det för andra områden som inte får sju år, utan kanske bara sex månader, eller ingenting?

Gentrifiering händer, och det är definitivt inte bara dåligt. Men när det händer så är det i stort sett som en orkan av förändring för alla som bor där. Många människor kan bli allvarligt sårade av det. Inte alla klarar sig igenom det med ett tak över huvudet eller ens sina liv. Jag anser att vi som samhälle har ett ansvar att göra den förändringen så enkel som möjligt för de involverade.

Och vad du än gör, ta inte ut din ilska på arbetarna! De gör bara sina jobb.

Ta hand om er.

Gentrification

Svensk version hittar du här.

Content warning: inequality and violent crime

The time is here. They're inside our doors, invading our homes. They will tear. They will break. They will destroy. And we have prepared the way, meekly surrendering to their onslaught. And, in time, they will build. Our landlord has started renovations, so lets talk about a little thing called gentrification.

I don't know if you know what that is or not. Maybe you have heard about it and have a vague idea. This is all simplified of course, and the causes can be very varied. The gist of it is that it's a process of making an area more affluent, ”nicer”, or more ”gentile” (gentile → gentrification, and yes, I know the derivation is more complicated than that). Bigger business and their clientele moves in and the economic value of the area goes up. Crime and poverty usually goes down at the same time. There will probably be less littering and the area will look better.

”That sounds nice!” I hear you say. And yes, there are some definite good things happening here, but perhaps you noticed that I at least tried to have a cynical tone about it. I'm not exactly bursting with joy over here.

”But hang on”, you might say, ”how is this a bad thing?” I'm glad you asked! Lets take it from the start. Gentrification is a thing that happens naturally as cities grow and the economy prospers. You can't exactly stop it. People want to live close to wealth and trade. It's where the jobs and best shopping is. And the wealthiest of us have the most means of making that happen, so the neighborhoods closer to the centre of the city will usually have the most expesive and luxurious homes, and the local shop will be catering to those customers. The surrounding areas and suburbs will usually hold the cheaper homes for the less wealthy and local business will be geared towards people with less money. Of course there are suburbs and neighborhoods not in the city centre that are more upper class than others, but even there the wealth is concentrated in certain areas.

All of this is maybe not that surprising to you. But interesting things happen when the city and/or its wealth grows. Then areas that were lower class will in a way ”level up”. The wealth distribution will change, and that ”leveling up” is called gentrification.

”Yay! More wealth to more people!” But not so fast. Lets see what that looks like with an example:

• Family Ason just got a big job promotion and wants to move to a nicer home. There are none available in the centre, so they're exanding their view. They find homes in neighborhood X that are freshly renovated or recently built, and they look perfect. The cost of living will go up, but they have more money now so it's okay.

• Family Bson has been living in neighborhood X a long time now. They have low paying jobs, but have always made due. They're often engaged in local activities and feel like a part of a community. But lately more houses have been built and more homes have been renovated. They looked at the costs of these new homes and were shocked at how much more expensive they were to their own home. During community activities they have also noticed several missing faces, people who have said their goodbyes and have moved away. As new people moved into these new homes Bson have also lamented the closing of several local businesses that weren't doing so well anymore. In their place new shops have opened, but the no one in the family feel particurarly interested in them or feel that their services are too expensive anyway. Now they have recieved a notice from their landlord that their home will undergo renovation to repair old pipes and such. And as a bonus they will get a redone bathroom and kitchen. Of course, rents will be increased as well. When reading this Bson get a sinking feeling in their stomachs.

Gentrification is an inevitable effect of growth, but if left unchecked it can shatter communities, kill local business, and destroy lives. As with most things, the ones who pay the price are the poor.

In our case our landlord want to change old pipes and redo bathrooms and balconies. They decided to do this after problems with crime in our neighborhood came to a head a few years ago. Two young men, boys really, were shot to death outside our home in a drive-by. Both were involved in a criminal organisation revolving one certain family and the murders were retributions for earlier killing, and they were not the last. They were however the last here, as the policed stepped in and went hard against the organisation, leaving them in jail or scattered over the city and country. The police did a good job of solving that situation (apart from how they treated some of us who live here. I seriously doubt I'm ever inviting a police officer into my home ever again), and to begin with the landlord did as well. They redesigned the immediate area of the double murder so it looked nothing like it did before, making it possible for the victims' close ones to process their grief better and walk through it without being reminded of their loss breaking down in sorrow every time.

But then the landlord decided to renovate the entire neighborhood. This is my conjecture, but I believe the reason for this is twofold. They want to repair their reputation of having this ”bad” neighborhood. And they want to gentrify the area to be able to make more money from rent. Sure, the pipes are probably old and need changing, but they could have done far less to achieve that. In fact, when these ideas were proposed they recieved heavy criticism from the tenant's association because it would leave to a large portion of residents unable to pay rent. Negotiations where hard and drawn out. In the end we get one months rent back and seven years of unchanged rent, which is great. But it leaves me wondering what will happen after those seven years. In ten years, how many people will have been forced to move? Will everyone find new homes in time when we currently have a lack of housing in the country? Will everyone be able to keep their jobs after moving? Many of the small shops in the area will probably be replaced by not just new ones, but big business ones. And how many friendships will end because of distance?

When it comes to my own family I'm not worried. We have plans and will probably handle it fine. We are not really people persons (people people?). Our friends live all over and we travel to see them. But I see many gatherings outside our windows, large families celebrating many different events. There's music, food, laughter, and all kinds of happy things. Will that be gone in ten years time? How is it for other neighborhoods that don't get seven years, but maybe six months, or nothing?

Gentrification happens, and it's definitely not all bad. But when it happens it's basically a hurricane of change for everyone who lives there. Many people can get seriously hurt, not all might even make it out with a roof over their heads or even alive. It is my belief that we as a society have a responsibility to make this change as easy for the people involved as possible.

And whatever you do, don't take it out on the workers! They're only doing their jobs.

Take care of yourselves.