Gentrifiering

English version can be found here.

Innehållsvarning: ojämlikhet och våldsbrott

Tiden är kommen. De är innanför våra dörrar, invaderar våra hem. De kommer slita. De kommer bryta. De kommer förstöra. Och vi har banat vägen, ödmjukt överlämnat oss åt deras angrepp. Och med tiden kommer de bygga upp. Vår hyresvärd har påbörjat renoveringar, så nu tycker jag att vi kan prata om gentrifiering.

Jag vet inte om du vet vad det är för något eller inte. Kanske har du hört talas om det och har en vag idé. Allt det här är förenklat förstås, och orsakerna kan variera väldigt. Kortfattat är det en process där man gör ett område rikare, ”finare”, eller mer ”gentilt” (gentil → gentrifiering, och ja, jag vet är derivationen är mer komplicerad än så). Storföretag och deras klientel flyttar in och ekonomiska värdet på området går upp. Brottslighet och fattigdom brukar gå ner samtidigt. Det kommer troligtvis bli mindre nedskräpning och området kommer se bättre ut.

”Det låter ju bra!” hör jag dig säga. Och ja, det definitivt bra saker som händer här, men du kanske har noterat att jag i alla fall försökte ha en cynisk ton kring det. Jag blir inte överlycklig här direkt.

”Men vänta lite”, kanske du säger, ”hur är det här en dålig sak?” Jag är glad att du frågade! Vi tar det från början. Gentrifiering är en sak som händer naturligt när städer växer och ekonomin frodas. Man kan inte riktigt stoppa det. Människor vill leva nära rikedom och handel. Det är där jobben och den bästa shoppingen finns. Och de rikaste bland oss har störst medel att få det att hända, så områden närmare centrum brukar ha fler dyra och lyxiga hem, och de lokala butikerna brukar tillgodose de kunderna. Områdena runt om och förorterna brukar hemmen för de mindre rika och de lokala företagen brukar vara anpassade för de med mindre pengar. Självfallet finns de förorter och grannskap som är mer överklass än andra, men även där är rikedom koncentrerad till de områdena.

Än så länge kanske detta inte är särskilt förvånande. Men intressanta saker händer när staden och/eller dess rikedom växer. Då kommer områden av lägre klass liksom ”levla upp”. Fördelningen av rikedom kommer ändras, och den ”upplevlingen” heter gentrifiering.

”Yay! Mer rikedom till fler människor!” Men inte så fort. Vi kan titta på vad som händer med ett exempel:

• Familjen Ason fick just en stor befordran och vill flytta till ett finare hem. Det finns inga tillgängliga i centrum, så de vidgar sina vyer. De hittar hem i grannskap X som är nyrenoverade eller nybyggda och ser perfekta ut. Levnadskostnaderna kommer stiga, men de har mer pengar nu, så det är okej.

• Familjen Bson har bott i grannskap X länge. De har lågbetalda jobb, men har alltid klarat sig. De engagerar sig ofta i lokala aktiviteter och känner sig som en del av en gemenskap. Men på senaste tiden har fler hus byggts och fler hem renoverats. De har tittat på kostnaderna för dessa hem och blivit chockade över hur mycket dyrare de är jämfört med deras. Under de lokala aktiviteterna så har de också märkt att flera ansikten saknas, folk som sagt adjö och flyttat. När fler människor har flyttat in dessa nya hem har Bson också jämrat sig över nedstängningen av flera lokala företag som det inte gick så bra för längre. I deras plats har nya butiker öppnats, men ingen i familjen verkar vara särskilt intresserad av dem eller tycker att deras erbjudanden är för dyra ändå. Nu har de fått en notis från hyresvärden om att deras hem ska renoveras för ett stambyte. Som en bonus kommer de även få nya badrum och kök. Självklart kommer hyran höjas också. När de läser detta får Bson en sjunkande känsla i magen.

Gentrifiering är en oundviklig effekt av tillväxt, men om man låter de gå okontrollerat kan det splittra gemenskaper, döda lokala företag, och förstöra liv. Som med de flesta saker så är det de fattiga som får betala för det.

I vårt fall så vill hyresvärden göra ett stambyte och göra om badrum och balkong. De bestämde sig för att göra detta efter att problem med brottslighet i området nådde en topp för några år sedan. Två unga män, pojkar egentligen, sköts till döds utanför vårat hem i en drive-by. Båda var involverade i en kriminell organisation som kretsar kring en särskilt familj och morden var en hämnd för tidigare mord, och de var inte de sista. De var däremot de sista här eftersom polisen klev in och gick hårt mot organisationen, vilket resulterade i att de blev arresterade eller utspridda över staden och landet. Polisen gjorde ett bra jobb som löste situationen (förutom för hur de behandlade en del av oss som bor här. Jag tvivlar starkt på att jag någonsin bjuder in en polis i mitt hem igen), och till en början gjorde även hyresvärden det. De byggde om det omedelbara området för dubbelmordet så det inte alls såg ut som det gjorde innan, vilket gjorde det möjligt för de anhöriga till offren att behandla sin sorg bättre och gå förbi utan att behöva bli påminda om deras förlust och bryta ihop varje gång.

Men sedan bestämde hyresvärden sig för att renovera hela grannskapet. Det här är en gissning, men jag tror att anledningen är tvåfaldig. De ville reparera till rykte av att ha ett sådant här ”dåligt” område. Och de ville gentrifiera området för att få in mer pengar på hyra. Visst, rören är antagligen gamla och stambytet behövs nog, med de kunde gjort långt mindre för att åstadkomma det. När de lade fram sina idéer så fick de stor kritik av Hyresgästföreningen för att det skulle leda till att en stor del av hyresgästerna inte skulle kunna betala sin hyra. Förhandlingarna var hårda och utdragna. I slutändan får vi en månad utan hyra och sju år av oförändrad hyra, vilket är härligt. Men det får mig att tänka på vad som händer efter de sju åren har gått. Om tio år, hur många kommer ha tvingats att flytta? Kommer alla kunna hitta nya hem i tid när vi har en bostadsbrist i landet? Kommer alla kunna behålla sina jobb efter flytten? Många små butiker kommer antagligen ersättas av inte bara nya, men även av storföretag. Och hur många vänskapsband kommer klippas av distans?

När det kommer till min egna familj är jag inte särskilt orolig. Vi har planer och kommer antagligen kunna hantera detta fint. Vi är inte särskilt folkliga av oss. Våra vänner bor lite överallt och vi åker för att träffa dem. Men jag ser en hel del samlingar utanför våra fönster. Stora släkten som firar olika saker. Där finns musik, mat, skratt, och alla möjliga trevliga saker. Kommer det vara borta om tio år? Hur är det för andra områden som inte får sju år, utan kanske bara sex månader, eller ingenting?

Gentrifiering händer, och det är definitivt inte bara dåligt. Men när det händer så är det i stort sett som en orkan av förändring för alla som bor där. Många människor kan bli allvarligt sårade av det. Inte alla klarar sig igenom det med ett tak över huvudet eller ens sina liv. Jag anser att vi som samhälle har ett ansvar att göra den förändringen så enkel som möjligt för de involverade.

Och vad du än gör, ta inte ut din ilska på arbetarna! De gör bara sina jobb.

Ta hand om er.