Konversionssyndrom (del ett)

English version can be found here.

Innehållsvarning: beskrivningar av stressfulla situationer

Tänk dig att du är på jobbet och har en okej, men inte fantastisk dag. Du sköter ditt och en kollega säger något som slår lite väl hårt. Du vet att du borde ignorera det, skaka av dig det, och på en bättre dag hade du kunnat det. Kommentaren var inte direkt elak eller så, och personen menade antagligen inget med det, men den gjorde dig lite ledsen. Du fortsätter jobba oavsett och ser fram emot att komma hem sedan och koppla av.

När du fortsätter jobba börjar din kropp kännas lite trög och något börjar hända med din syn. Allting ser likadant ut, men det känns långt bort på något vis. Ett glas vatten kanske skulle göra gott, tänker du och börjar gå för att skaffa dig ett. Men att gå runt på din arbetsplats verkar så främmande för dig nu. Allting har förvandlats till en lång tunnel och luften till lera.

På något sätt lyckas du ta dig till köket och häller upp ett glas vatten, men du kan knappt greppa det. Av rädsla att tappa det ställer du ner det på bänken och börjar titta på din hand som du försöker göra till en knytnäve, men inget händer.

”Är du okej?”, du vänder dig om för att svara en annan kollega som står bredvid dig, men du bara stirrar på henne i förvirring medan inga ord kommer ur din mun. Det är först nu du inser att den tröga känslan är att dina ben inte kan bära dig längre, så du sjunker ner på knä för att undvika att slå dig själv. Du känner din kollegas händer på dig och hon låter orolig, men allt du tänker på är hur att bara sitta upp är för mycket, så du börjar glida ner mot golvet tills du ligger ner.

Du kan fortfarande titta, röra dina ögon och du andas fortfarande, men du försöker flytta dina armar och ben utan respons. Rösterna runt dig är fortfarande tydliga, men allt känns overkligt. Din chef skyndar över till dig och går ner på knä vid dig.

”Blinka två gånger för mig”, säger han. Du gör så, tacksam i att upptäcka att du fortfarande kan.

”Ska vi ringa ambulans? Blinka en gång för 'ja', två gånger för 'nej'”. Du blinkar två gånger, glad att du bestämde dig för att ha det samtalet med honom. Men nu är du fast här en stund framöver, utan att kunna göra någonting.

Jag har konversionssyndrom. Du har antagligen aldrig hört talas om det innan, så jag tänkte att vi kan prata en stund om det. Diagnosen är ganska ovanlig, men symtomen är antagligen vanligare än vad du tror och tillståndet är förmodligen underdiagnostiserat. Den korta historian ovan är ett exempel på hur mina symtom kan se ut. De här är inte alla mina symtom och det finns fler. Symtomen vi kan se ovan är:

• Dissociation, den overkliga, långt borta, och främmande känslan. Den beskrivs även ibland som att titta på en video av sitt eget liv

• Funktionell afasi, oförmågan att behandla språk i hjärnan. Och funktionell betyder att det inte är något fysiskt fel med hjärnan då orsaken är psykologisk.

• Paralys i nästan hela kroppen, vilket betyder att du inte kan röra på dig.

Jag tänker försöka att inte använda för mycket medicinskt språk, för det riskerar att tappa er underbara människor, läsarna. Jag vill att ni ska få lite förståelse för hur det kan vara att leva med det här, inte att alla ska bli experter. Men lite språkbruk är nödvändigt, så ajg hoppas att ni kan stå ut med det.

Bra att veta: allt jag beskriver här är funktionellt. Det betyder att trots att symtomen är somatiska, som betyder ungefär ”av kroppen”, så är orsaken inte det, utan psykologisk. Andra ord ni kan ha hört om det är psykosomatisk och hysterisk. (Ja, jag är hysterisk!)

Andra symtom jag upplever är konstant smärta, icke-epileptiska anfall och mindre ofrivilliga rörelser, skakningar och ljud, försämrad koordination (ataxi), svårigheter att svälja (dysfagi), svaghet i kroppen som inte är hel paralys, och oförmåga att producera ljud med min röst (afoni, till skillnad från afasi). Ja, och paralys påverkar inte alltid hela kroppen, det kan vara bara delar av den. Jag har ätit många måltider med andra människor där jag bara har använd en arm, vilket har skockerat middagssälskapet när jag förklarat vad som pågår.

Vissa symtom andra med det här tillståndet kan uppleva är svimning, domningar, stickningar, dubbelseende, blindhet, dövhet, och även hallucinationer. Tja, jag är glad att det inte är jag!

Så det här är ganska intensiva grejer. Om du har bjudit in mig till ett evenemang och min dag inte är den bästa så hoppas jag att du finner i ditt hjärta förmågan att förlåta mig.

Hur som helst, det var del ett! Här ville jag introducera er för tillståndet för att ge er lite av en aning vad det kan handla om. Håll ögonen öppna för nästa gång då vi ska utforska mer hur det kan vara att leva med och vilka som kan få det. Spännande grejer!

Länk till del två!